Allt larm trotts

Det verkar så att vi människor är mycket djupare insjunkna i våra gamla föreställningar i frågan om hälsan – sjukdomar, än vi skulle medge.
Det var inte så värst länge sedan då till doktorn gick man bara inte, doktorn blev man buren till! Dvs. så länge man kunde stå på sina ben, fanns det ingen anledning att söka vård. Det är också sant att det inte fanns en vårdcentral bakom varje hörn.

Tiderna förändrades och våra vanor med den, vi började gå till doktorn, men bara när vi kände oss verkligen sjuka. Där blev vi undersökta, fick ett piller och då var saken löst. Vår entusiastiska övertro på xenomedicinens välsignelser, tro på att några piller fixa det mesta, växte med läkemedelindustrins framfart.

Alla var lyckliga. Nästan. Några små skönhetsfläckar i denna idyll var att kostnaderna för sjukvården rusade i väg, att medicinska behandlingar hade ofta oönskade bieffekter med sig. Sjukvården genererade sitt eget råmaterial s.a.s.

Alternativmedicin äntrade scenen och predikade om fördelarna med att vårda
(behålla) hälsan istället för sjukvård i akuta lägen.
Gamla, bortglömda kunskaper väcktes till liv, fantastiska nya produkter, metoder, terapier kom till, resultaten var båda enkla, uthålliga, billiga och uthålliga – men det fattades något.
Och där är vi idag.
Alternativmedicinens ”slow action- long effects” princip tolkas som svaghet, så som att alternativa lösningar verkar inte.
I alla fall innan man orkar pröva dem. Att aktivt, och dagligen sköta sin hälsa förefaller jobbigare och kräver mer engagemang än att gå till doktor när sjukdomen är framme. En kortsiktig tänkande, förefaller så som, men det är verkligheten. Vi har så mycket annat att sköta i vårt liv som är viktigare än hälsan – resonerar vi.
Vem vill göra något när det inte behövs – varför förebygga sjukdomar när jag känner mig urfrisk?
Alternativmedicinen kämpar på och det ivriga påhejandet av redan frälsta tolkas som bevis på att alternativa lösningar är verkningslösa. Varför pushrar vi på annars?
Titta bara, Apoteket behöver ingen reklam!

Därför har våra medarbetare svårt med att gång på gång överbevisa folk om självklarheter. Därför får vi ofta kommentaren:
”ja, men ser du, detta tror jag inte på”
En bekväm ståndpunkt, för man inte behöver göra något, och så känner man sig lite lagom överlägset.
En mycket intressant attityd som kan tydliggöras med två exempel:
Exempel 1: Tron på elektricitet. Ingen har sett den, men vi ser elektricitetens verkningar numera överallt i vårt liv. Trotts att vi inte har hållit i våra händer, smakat på, har hört, eller sett elektricitet tror vi på dess existens, för vi ser och upplever effekterna.
Varför tror vi inte på alternativa lösningar i hälsovård? Finns inte effekter (resultat) tillräckligt många? Låter för bra för att vara sant? Varför tror vi inte att vårda hälsan är smartare än sjukvårda?
Exempel 2: Ingen av oss skulle tveka på ”resultatet” vad det skulle hända om vi hoppar från taket av 10 vånings hus. Det är gravitationen som gör sitt.
Kan vi då välja och säga: ”ja, men ser du, detta tror jag inte på” Måste var och en av oss verkligen hoppa först att tro på gravitation? Självklart inte.
Måste var och en av oss i onödan offra tid, pengar, kanske liv för att inse: vårda hälsan är smartare än att sjukvårda.

Det finns för mig två förvånansvärda saker i den eviga diskussionen om hälsa och sjukdom.
Det ena är att vi är trotts allt rätt så friska. Trotts allt, skriver jag för vår okunnighet är beklämmande ibland. Som nu tex. när i svininfluensan spår ”upptäcker” vi att tvätta händer, den personliga hygienen har avgörande roll i vård av hälsan. Det visste folk redan för 200 år sedan!

Det andra är hur lite vi är beredda att göra om vi bara inte absolut måste för vår hälsa. En light version av att till doktorn ska man bäras till och inte gå. Vi är så bortskämda med det moderna livets quick fix piller, att uthålliga, skonsamma lösningar som kräver disciplinerad insatts av oss är vi definitivt inte intresserad av.

När på en av mina föreläsningar presenterade att med relativ blygsamma insatser skulle vi kunna öka livslängden med ca 30% fick jag den smått fascinerande kommentaren: ”vad ska man göra med att så långt liv till?” Där är vi idag.

Vi är kanske grodor som sakta håller på att kokas ihjäl – bara vi slipper engagera oss i vår egen hälsa.